Den första grönsaken jag vågade mig på att odla var tomat. En liten busktomat i en stor kruka på balkongen blev det. Busktomater var bra, hade jag hört, för då behövde man inte knipsa några tjuvskott. Det lät bra. Jag ville börja med något lätt.
Vår balkong låg i söderläge så plantan fick massor av sol, vilket den älskade. Det gjorde den också mycket törstig. Den behövde vattnas både morgon och kväll. Busken växte så det knakade. Helt plötsligt var den full av små, gula blommor och ganska snart började små, ärtlika tomater växa fram.
Första tomaten – vilken lycka!
Varje dag när vi åt middag på balkongen inspekterade jag min planta. Helt plötsligt fanns den där! En mogen tomat! Lyckan var fullständig. Och så kom det en till, och en till, och en till … Busken dignade snart av små, röda körsbärstomater. Nu kunde vi äta egenodlade tomater till varje middag. Gott! När plantan hade producerat 70 tomater slutade jag räkna. Långt över 100 tomater hann det bli innan hösten kom.
Nu var jag fast. Om det var så här lätt att odla tomater så var jag helt enkelt tvungen att prova igen. Och många olika sorters tomater har det blivit. Små, stora, gula, plommonformade … och så vidare. Alla odlade med varierande framgång. Ibland har det inte gått så bra. Tomater gillar inte kalla regniga somrar, då växer de långsamt. Men faktiskt inte heller väldigt varma och soliga somrar. Är det för varmt kan de få pistillröta i protest.
Satsar bara på säkra kort … nästan
Jag har lärt mig att vissa tomater är riktiga divor. Vid minsta, lilla motgång så blir de kinkiga. Andra tål allt. Att du åker bort och glömmer ge dem stödvattning, kalla skyfall och stekande sol. Numera är jag också mer kräsen. Ska jag lägga en massa tid och pengar på att odla tomater, då vill jag se resultat. Jag satsar bara på säkra kort. Nästan. En ny, spännande sort blir det varje sommar. Det kan ju vara en sån där fantastisk sort som är jättegod, lättodlad och ger så där drygt 100 tomater på en sommar.
Den första var bäst?
Tyvärr minns jag inte vad min första busktomat hette. På den tiden hade jag inte koll på att det fanns olika namn på sorterna. Ingen tomatplanta har varit lika fantastisk som den. Tror jag. Eller så var det bara nyhetens behag eller att jag minns den med ett nostalgiskt skimmer för att den var den första?
Den här sommaren testade jag en för mig ny sort som heter ’Totem’. En liten kompakt, tålig busktomat som gav bra skörd med små, röda tomater. Rekommenderas. Den kommer jag att odla igen.
En annan sort som också var ny för i år, som jag däremot inte kommer odla igen, är ’Cream Sausage’. En gul plommontomat med ett lite hängigt växtsätt på bladen. Otroligt kinkig. Fick pistillröta direkt när det blev lite varmare och mycket sol i somras. Halva skörden fick slängas. Men de som klarade sig var saftiga och goda så har du en skyddad, lite mer halvskuggig plats så tror jag nog att den skulle fungera bra att odla.
Så ser du en liten tomatplanta i affären, tveka inte. Testa! Du kan få en ny hobby. Och har du inte balkong eller trädgård, så går det bra att odla en busktomat på fönsterbrädan. Lycka till!
